Min Enhet

Jag tittar på mig själv i spegeln och mår illa. Jag vill kräkas.. Jag söker efter bekräftelse men jag hittar det ingenstanns. Jag vill att nån ser mig. Lyssnar på mig och finns där när jag inte säger nångting för då är det värst.. Jag har alla mina underbara vänner och jag är så oerhört tacksm för det. Ni är värda allt. Men ALLA känner sig nere ibland, har saker att berätta men att berätta skulle nästan vara jobbigare än att hålla det för sig själv. 

Ibland när jag vaknar på morgonen vill jag bara vända på mig och somna om.. Så har det varit nästan barje dag den senaste månaden.. Jag vill inte jag vill inte men jag vet att jag måste, jag har inget val. Jag skulle aldrig ta livet av mig för jag hat allt för mycket att leva för och ta livet av sig är egoistiskt och fegt. Du vågar inte ta itu med dina problem när det finns så mycket hjälp att få. MEN jag VET att det är en sjukdom. Som tar kontroll över din kropp. Jag tycker synd om dom människorna. Jag tycker synd om deras anhöriga.  Iaf. Ibland vill jag vakna upp som någon annan. Nån som tjänar bra med pengar. Nån som har en helt fantasktiskt pojkvän som man vill spendera reste av livet med, även fast det kamske inte blir så så vill jag ha den drömmen. Jag vill ha så mkt mer och jag letar efter det jag vill ha men jag hittar det inte.  Å jag vet inte vart jag ska börja. Jag vill bara att turen ska komma till mig. Men det är väll alldeles för mkt att be om ??