jag har många människor runt omkring men känner mig alldeles ensam. Jag saknar så otroligt mycket som jag har förlor det senaste året, min kärlek och min häst.. bara tanken och funderingar får mig att må illa . Jag känner mig så ensam , så utsatt, så uttråkad.. Jag vill göra så mycket, jag vill upptäcka, jag vill älska och ta hand om.. Men vad finns dör att upptäcka, älska oxh ta hand om ? De senaste åren har satt allt på prov och det måste , DETMÅSTE vända snatt, jag är verkligen längst ner, jag ramlar om och om och om igen och skrapar upp alla, redan blödande sår som aldrig rikriget får läka .. Vad är meningen ? Vad ska jag göra? JAG HATAR DET HÄR
