Min Enhet

Jag kände för att skriva idag (jag vet att det var längsen). Jag känner att jag måste få ut lite känslor kanske, inte vet jag men det har hänt lite saker nu som är lite jobbiga fast det är en del av livet. För det första så har jag och mamsi 1800 kr att leva på till den 25:e. Jag undrar om vi kommer ha någon mat kvar i slutet av månaden, någon lunch på skolan blir det iaf inte, jag får nog ta med något hemifrån.

Sen idag fick vi reda på att hon som vi hyr boxar av i stallet vi står på, hennes son har fått cancer, så vi får hjälpa henne nu. jag vet dock inte vad han har för cancer och om han kommer att bli frisk eller om han kommer att gå bort precsis som en kille i 1 gjorde precis innan jul i leukimi (stavning). jAG SÄGAER BAR USCH FY OCH BLÄ!  Jag tycker så synd om dessa prsoner. Fast jag antar att det är ödet? Vad tror ni ? Fast å andra sidan ? Varför skapas liv när det ändå bara ska dö?

Jag måste ärligt säga att jag är lyckligt lottad, vist vi kanske inte har alla penagar i världen, jag kanske inte har dom finaste kläderna eller är den sötaste tjejen i skolan ellerfår den killen jag helst vill ha ... Men jag vet att jag har folk runt om kring mig som bryr sig, jag vet att jag har tak över huvud och en säng att sova i..  Jag har mat så att jag klara mig fast det vissa dagar kanske blir lite mindre. Jag har min mamsi, min syster och min moster, jag har mina vänner och jag vet att en dag kommer jag att träffa min prins charming om han inte redan finns i mitt liv. Man får ALDRIG ge upp hoppet. för även hur mörkt det en är och hur långt ner du än har skjunkit så finns det alltid nå som kommer att sakna dig om du försvinner och älskar dig för att finns och du kanske betyder hela välrden för denna person.

Ta vara på det du har för imorgon kan det vara borta!