Min Enhet

jag orkar inte allt kaos som är just nu... mitt humör får upp å ner hela tiden, HELA TIDEN skitjobbigt.. Jag somALLTID var glad positiv alltid... Har förvandlats till en människa som mår dåligt är arg jämt, stressad jämt. Jag vill m¨bra, bara glad känna att jag är nöjd med hur livit är just nu.. inte känna ångest varje gång jag går upp på mrgonen.. känna ångest när jag kommer hem. Få en snefylla varenda helg och bli skitförbannad och ledsen .. Jag pallar fan inte mer. JAg vill få hjälp men jag tycker det är pinsamt. PNSAMT att gå till en läkare å ba aa men ge mig piller för jag mår fett dåligt å har ångest varenda dag´.. så jävla pinsamt fastän jag vet att det anatgligen skulle hjälpa mig att må bra ... Allt börjar liksom komma ikapp nu..  allt från Te past börjar hinna ikapp mig nu.. jag vet inte om jag är beredd att öppna ögonen och inse saningen... Jag är trött på allt kaos i mitt huvud..

Just nu har jag ingen energi över.. jag skulle behöva städa, men jag orkar inte, jag skulle behöva plugga körkortsteori men jag hinner inte, jag behöver träna varje dag men jag är för trött..´vart är orken, viljan? jag e så trött på att vara trött jämt... Jag skulle behöva träffa en läkare som kan hjälpa mig med min ångest som kommer och går hela tiden.. Så frukansvärt frustrerande.. Jag vet att om jag bara skulle komma igång med träning så skulle jag bli piggare, få mer energi och ångesten skulle dämpas lite..  Jag är så osäker på mig sjävl och vad jg vill just nu.. eller jsg vet egentligen vad jag vill men jag vill så mycket ich jag vet inte vart jag ska börja någonstanns..

I wanted you to stay...

Många säger..ÄNTLIGEN HELG. Jag säger äntligen måndag imorgon. Jag mår bra när jag jobbar. När jag har något att sysselsätta mig med. Där jag slipper att tänka. Där all min tankekraft går åt på det jag gör. Trycket äver hjärtat har lättat men ångesten finns fortfarande där.. 

Måste bara ventelera lite för jag har ångest.. Det har varit lugnt ett tag men nu har den kommit tillbaka.. Kan man få hjälp med det på något vis?? Detär så fruktansvärt jobbigt att gå runt med ett tryck över bröstet.. Som om man inte kan andas.. Det känns som man vill dö.. JAG VILL VERKLIGEN inte det det !!! Men det känns så men jag antar att det är ångesten.. en otroligt jobbig kännsla.. En obehaglig känsla, en tung känsla.. Men idag ska jag först skriva här för att få ut lite, sen ska jag till min ängel sen ska jag antagligen åka och träna.. Jag vet att ångesten har kommut tillbaka pga av att jag inte har kunnat tränat så mkt på sistande och då kommer ångesten tillbaka på en gång..

Dig... Du.. Du har fått mig att må så fruktansvärt bra.. Bara av din närvaro.. Jag har vetat och vet att det aldrig kommer att bli ngt.. Så det finns egetligen inga känslor.. Men du fick mig att må bra.. Utan att du ens gör ngt.. När vi låg med varandra.. du viste precis... jag vet att jag inte är den enda men du fick mig att känna så.. Speciell, som en prinsessa. Som jag var värd hela världen..  Vi kommer kanske aldrig att träffa varandra igen.. Det gör ont när jag skriver så.. Det gör å ont för jag har lovat mig sjäkv att jag bara ska ha personer som får mig att må bra i mitt liv, göra saker som får mig att må bra.. Men just det här kan jag inte göra någotting åt.. Inte ett jävla piss.. Jag vet att det finns en anledning till allt det här men jag vill veta vad det är för andedning för just nu förstår jag inte varför?? Varför ska jag få må bra frö att sen beöhva må skit..  Att släppa in någon kommer bli svårt.. Men mitt mål är att må så bra som du fick mig att må.. Jag vet att det är så ag vill ha det och jag ska kämpa för att det ska blir så. Det skulle kännas skönt att få förklara för dih hur bra du fick mig att må men jag är rädd att jag aldrig kommer få göra det...

Han... han som.. Han som visade hur en kille som bara ville ligga är.. Han fick mig fick mig att må bra för stunden. Men efter fanns det ingeting.. Bara ett tomt hål.. Du fick också mig att känns mug värdelös.. som om jag inte betydde någonting. Han finns inte i mitt liv längre.

Mitt mål är att må bra.. Jag ska göra allt för att komma dit. För jag vet att jag inte vill må såhär. Då kommer jag totalkrasha snart.. Jag trodde jag skulle känna mig bättre nu när jag hade skrvit det här men... trycket över bröstet blir bara värre..

Jag hade hoppats att det här året skulle bli bättre.. Men det har visat sig vara fel gång på gång.. Ibland kommer det stunder nnär jag verkligen tror att nu, NU änligen blir det bra sen får man en rak höger och sen en rak vänster direkt där efter....  Jag vill bara ge upp.. Jag orkar inte mer. Är såå jävla less på alla mottgång HELA tiden... utifrån ser allt så himla bra ut, egen lägenhet, bra jobb, egen häst osv. Men jag skulle kunna skita i allt det där bara jag fick ha en hel familj och att dom var här, att jag hade en pappa som brydde sig.. en pojkvän pengar så att jag iaf skulle ha mat på bordet och inte ha ångset varje dag för att jag vet att kontot snart e tomt men jag msåte ha mat.  Jag skulle vilja leva utan ångest, vill kunna vara glad en hel dag.. yatn att känna en tygnd över hjärtat hela tiden.. Ingenting är okej, ingenting kommer att bli okej... vad gör man?? Hur tar man sig ur?? försöker hålla humöret uppe men det går inte längre snart.. När jag klär på mig mina kläder så blir jag någon annan, nån som jämt e glad.. MEN DET ÄR INTE JAG.. Jag vill bara gråta. jag  vill att nån lyssnar men jag vill inte vara till besvär... Jag är ivägen hela tiden vad jag än gör... Vill leva, vill inte leva, vill leva, vill inte leva...

jag vill inte tänka.. vill inte veta... vill leva här och nu.. Men jag tänker.. och jag vet... jag blir arg på mig själv.. Jag vill inte vara så känslosam.. Jag vill kunna stänga av min känslor med jag ka n inte...

varför ska jag akktid ha otur?? Vad det än är.. ALLTID otur.. Börjar bli ganska tröttsamt..  Mina pengar är slut men nu mpste jag ut men 400 kr som jag inte ens har på kontot... Bara pg av min JÄVLA otur.... Jag hade hoppats att våren skulle bli bättre än hösten frö hösten har verkligen varit tuff. Men jag hoppas väll på förmycket.... Jag försäker gära rätt. Betee sig om man ska, vara som man ska, klä sig som man ska men alltid bli alltid fel... Sån Jävla ångest... Jag kan inte andas.. vill kräkas... vill inte vara med... Vill flytta nån annanstanns.. Starta ett nytt liv.. Vara ngn annan.. Där ingen känner mig... vill inte kliva upp på morgonen... Det finns så mt jag vill skriva men jag kan inte... Jag skäms såå otroligt mkt.. Över mig själv, över mitt liv. 

Jag borde lämna bort det jag äslakr mest i hela världen för jag kan inte ge henne vad hon behöver. Men tanken att du skulle lämna mig dödar mig... Jag har inte råd att leva själv men vad skulle jag göra om jag inte hade dig.. Träna sönder och slippa tänka på det som dödar mig längsamt innifrån... Det gör så fruktansvärt ont att titta på dig och veta att du egentligen borde vara någonannanstanns.. men du är mitt hjärta min ängel, min skyddsängel.. mitt allt..



Jag försöker vara positiv men det är ibland alldeles för svårt.. I veckan är jag träningsnarkoman och på helgerna alkolist... Allt för att slippa tänka...

Jag vill inte bo sjävl. Jag vill inte komma hem till en tom lägenhet varje dag.. Jag vill ha nån som är här när jag kommer hem. Nån att sova med, nån att prata med, dela mina tankar med. Nån som hjälper mig med saker jag inte klarar själv. Nån som finns där dygnet runt. Nån som vill dela min vardag.. Nå som jag kan dela vardagen med. Någon att äta middag med. Jag har inte gett upp.. Jag vet att jag kommer hitta personen jag kan släppa in just nu är det bara tuft.. Jag vet att det är för mycket ayy begära men jag skulle önska att jag hittads personen snart .. Jag jag behöver nån nu..... 

Nytt år nya tider.. Nya tankar ny tro.. Nya upplevelser nya vänner ..

Nu är det tomt i lägenheten igen.. Mams å syster har åkt hem till norge igen.. Tomt men ändå skönt.. På lördag e det nyår. Jag har inte alls häga förväntningar men allt blir bättre än förra året.. Jag vill inte ens bli påmind om förra året.,.. Glömma och förlåta!

Men det ska bli mysigt iaf. =) Men trevligt folk ;)

Nej jag har faktiskt inte såå himla mycket att sktriva nu egetligen för allt är ganskabra förutom att jag har fått typ nässelutslag å måste till vårdcentralen imrgon vilket jag INTE tycker är så himlans trevligt.. Jag hoppas verkligen att jag slipper ta något blodprov för du börjar jag alvarligt att gråta. Jag är otroligt spruträdd och har alltid varit det.. Jag blir som ett barn och börjar gråta som bara den.. Jobigt värre !

Nej nu ska jag lägga mig på soffan å göra ingenting fär imrgon blit en låång dag ...

Jag tittar på mig själv i spegeln och mår illa. Jag vill kräkas.. Jag söker efter bekräftelse men jag hittar det ingenstanns. Jag vill att nån ser mig. Lyssnar på mig och finns där när jag inte säger nångting för då är det värst.. Jag har alla mina underbara vänner och jag är så oerhört tacksm för det. Ni är värda allt. Men ALLA känner sig nere ibland, har saker att berätta men att berätta skulle nästan vara jobbigare än att hålla det för sig själv. 

Ibland när jag vaknar på morgonen vill jag bara vända på mig och somna om.. Så har det varit nästan barje dag den senaste månaden.. Jag vill inte jag vill inte men jag vet att jag måste, jag har inget val. Jag skulle aldrig ta livet av mig för jag hat allt för mycket att leva för och ta livet av sig är egoistiskt och fegt. Du vågar inte ta itu med dina problem när det finns så mycket hjälp att få. MEN jag VET att det är en sjukdom. Som tar kontroll över din kropp. Jag tycker synd om dom människorna. Jag tycker synd om deras anhöriga.  Iaf. Ibland vill jag vakna upp som någon annan. Nån som tjänar bra med pengar. Nån som har en helt fantasktiskt pojkvän som man vill spendera reste av livet med, även fast det kamske inte blir så så vill jag ha den drömmen. Jag vill ha så mkt mer och jag letar efter det jag vill ha men jag hittar det inte.  Å jag vet inte vart jag ska börja. Jag vill bara att turen ska komma till mig. Men det är väll alldeles för mkt att be om ??